Jag har börjat acklimatisera mig till att vara singel men det kommer fortfarande vågor då och då av saknad. Men jag vet inte om det kanske är så att jag mest behöver någon med en varm trygg famn att krypa ihop med och bara titta på film med en kopp te. Visst saknar jag honom och hans sätt men jag behöver inte längre vara nära honom för att han är han, jag känner att jag skulle få ut lika mycket av att vi umgås som vänner, kanske en sväng på krogen med alla andra i gänget eller ta en fika, glo på film. Något sånt känner jag.

Sen har jag tagit upp försöket med att få in träningen i vardagen. Jag har börjat ta trapporna upp, jag bor på 7e våningen, sedan ska jag cykla till torget i stället för att ta bussen som jag gjort tidigare. Jag har även skrivit ner (så det blir mer verkligt) vad jag ska äta. Inte exakta rätter utan vad dom ska innehålla, varje mål, varje dag. Min "diet" börjar på måndag. Det innebär att inget sött som godis och sånt ska ätas utom på söndag. Just söndag blir det eftersom det är den dag jag är ledig och som jag kan ta en filmdag med chips och dip eller en påse godis. Och det jag kallade diet högre upp är samma sak som jag ätit senaste halvåret fast i en bättre struktur och planering.

Just nu är det jag behöver en del uppmärksamhet och närhet, självklart inte en massa sex, det är att se ytligt på det (det skulle säkert funka också men det är inte det jag är ute efter). Att kunna sitta brevis någon i en soffa och glo på en film, det räcker. Att få kramar då och då när jag träffar vänner, att bara få ha trevligt och prata med folk.

Hela denna situation är en fas av förändring för mig. Jag har nu en underbar katt att dela mitt hem med, men jag försöker hitta nya sätt att öveleva i stora hemska världen. Jag vill inte tillbaka till mitt gamla sätt för det funkade inte, och skulle inte funka nu. Så hur gör man egentligen? Tål attt tänkas på.
//Sanna